ewwanygren

Igår när jag skulle ta tunnelbanan hem från jobbet i Karlaplan kom det fram en relativt ung kille, tiggde pengar och när jag inte hade några så kläckde han ur sig att han inte ville leva och att han skulle hoppa framför tåget som skulle komma. Han går fram till kanten vid perrongen och inväntar tåget. Varpå jag får panik går fram till honom och säger åt att han ska gå bort från kanten och han kläcker ur sig "Jag har inget att leva för!" jag grabbar tag i hans arm för att få bort honom från kanten då tiden på skylten som räknar ner när tåget kommer klickar ner till 3 min.

Så jag grabbar tag i hans arm, min adrenaline kick är skyhög och jag drar iväg han från kanten, han gör lite motstånd och jag säger att detta inte är lösningen, snälla gå och sätt dig där på bänken och pekar på en bänk. Han säger då går jag och hoppar framför en annan linje! Men han går ändå och sätter sig. Jag går ett par meter mot en tavla där det ett trygghetsnummer där man ringer väktare. Sneglar mot mannen som sitter kvar, sen ser jag två unga tjejer som kommer och då rusar han mot kanten men de har två tjejerna fattar också tag i killen och försöker mota bort han från kanten. Jag tittar på tågtabellen. 1 min innan tåget kommer. Jag får tag i en person i telefonen och beskriver signament på killen. De säger att de ska komma. Tåget kommer och killen står vid bänken en bit bort från kanten så det är lugnt. Vi går på tåget inklusive den unga killen. Sen åker vi två stationer och sen stannar tåget och många väktare kommer på tåget och söker igenom det. Tjejerna som satt ett par säten ifrån mig säger åt vakterna "Han gick ditåt!" och pekar. De söker vidare och när tåget åker vidare så ser man ifrån fönstret hur de har tagit fast honom.

 

Fyfan. Självmord är aldrig lösningen och detta är det minsta man behöver i sitt liv just nu.. jag är glad att de tog fast han och förhoppningsvis så hoppas jag att drogerna hinner ta sig ut från kroppen och han inser imorgon vad han höll på ställa till med.