Tom på ord...

Jag känner mig alldeles tom.
I natt hittades en vän död. En vän som jag har känt sen jag gick i 7an. Senast jag såg henne var för en månad sen när hon fyllde 25 år. Hon var så glad då som hon alltid brukar vara. Vi var hemma hos hennes föräldrar på norr, där hon hade sin födelsedagsfest. Hon hade gjort en frågequiz om henne själv som helt ärligt gick sådär för min del. En rolig kväll men en massa gamla bekanta ansikten.
 
En gång i tiden var vi nära, hon är en utav de få vänner som har varit i Stockholm och hälsat på mina släktingar i Årsta. Jag kommer ihåg att hon visade mig för första gången filmen "Pearl Harbour" som är en utav mina favoritfilmer. Där moffade vi godis och grät till den.
 
Dock så gled vi ifrån varandra lite med åren men då och då sprang vi in i varandra och var på samma fester och då var allt som vanligt mellan oss. Jag har alltid sett henne som en glad partypingla. Hon var väldigt omtyckt bland många för att hon var så snäll, glad och social.
 
Visst, vissa personer under tonåren blir man rätt nära och sedan glider man ifrån dem när man växer upp men jag är glad över att när hon och jag sågs i Amandas sommarstuga nu i somras att jag sa till henne att jag tycker att det är tråkigt att vi har glitit ifrån varandra från hur vi umgicks förr och att hon är en person som stod mig nära som jag saknar. Hon sa; "Jag saknar också det".
 
Jag har så sjukt mycket minnen med denna människa och det är så tragiskt det som har hänt.
Jag hoppas du fattar hur mycket du betyder för folk och vilken glädje du spred.
 
Vila i Frid Pernilla.